Hjälp mig att inte ångra att jag klickade på puplicera knappen

Nu är hjärnan igång igen. Den går på högvarv och den går inte att stoppa. Trots att jag tvingar jag att le och intala mig själv att det bara är jag i ett nötskal som inbillar mig. Det finns där under ytan, hela tiden. Jag skrattar, låtsas, vill inte inse fakta. Fast finns det någon fakta att inse? Eller är det bara jag som får för mig? Jag som ser dom små signalerna som kanske inte är dom signaler jag tror det är. Tankarna går igenom mitt huvud varje dag. Nu händer det så ofta att jag inte lägger märke till det. Om jag ändå kunde vara som henne. Vad gör jag som blir fel? Varför väljer hon henne istället för mig? Det är så här i alla mina olika "sällskap" . Nu ser jag en röd tråd. Det är samma problem för mig över allt. Varför kan jag inte bara lita på mig själv? Varför känner jag mig inte trygg i mig själv i dom här lägena? Om jag litar på mig själv och slappnar av, kommer nog mina stenar lämna mina axlar. Men vägen dit är nog tyvärr lång. Det har gått år, men det känns som att jag inte rört mig millimeter från fläcken. Alla andra har det så lätt när det gäller det här. I promise, I try every day! but still.
Eller så är det bara jag som inbillar mig. Om jag skulle få se det från de här människornas vinklar kanske jag skulle se en annan än vad jag tror dom ser. Det är det här jag försöker få in i min hjärna. Att det inte finns ett problem. Att jag skapar problemet själv och gör det bara jobbigt för mig själv. Det går nästan. Jag klättar nästan ända upp till toppen, men sen kommer tanken, problemet existerar, och jag faller platt som en pankaka ner igen.
Det är tur jag har människor runt omkring mig som jag inte tvivlar på ett dugg, ni är underbara och ni anar inte hur mycket ni betyder! Alla skratt, alla leenden, allting som bekräftar, ni är kärlek!♥

Kommentarer
Postat av: Lovisa

Jag känner igen mig speciellt det där med

Om jag ändå kunde vara som henne. Vad gör jag som blir fel? Varför väljer hon henne istället för mig?



Du är underbar min vän ,love you Klara!♥

2011-11-22 @ 22:10:14
Postat av: Linnea

Jag känner också igen mig, tror att nästan alla känner lite så..

Du borde vara trygg i dig skälv, för du är en superduperperson! Kom ihåg det! <3

2011-11-22 @ 22:22:19
URL: http://linneasester.blogg.se/
Postat av: Filippa Sandén

Håller med Linnea , jag tror alla som läser detta känner igen sig på något sätt, vissa kanske inte ens tänkt på det innan eller bara glömt av det. men det är bara & kämpa, alla har nog alltid något som tynger som man själv vill förbättra även om ingen annan ens lagt tanken den .



Du är jätte duktig vännen min ! <3

2011-11-23 @ 01:08:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0