Hej

Såg nyss en riktigt hemsk video på facebook. Jag struntar i om det var på riktigt eller inte. Det förekommer iallafall. Det var en kille som blivit mobbad ända sedan han gick i ettan. Han satt och grät samtidigt som han visade lappar där han visade vad han ville få säga. Jag tänker inte säga vad han skrev, jag vill att ni kollar själva. Klicka här .

Jag vill att ni tänker på vad ni säger till folk. Vad ni gör. Minsta lilla himlande med ögonen kan vara som ett slag i magen. Även fast ni inte tycker det eller om det var så ni menade, så kan det signaleras så till den personen. Försök sätta dig i någon annans skor. Försök känna det personen känner. Jag menar, känn, försök förstå. Om du känner, förstår. Jag lovar dig, du kommer tänka på vad du säger och gör.

Och kom ihåg, ett leende ett "hej" ett "vad fina skor du har" gör skillnad!

Så nu går i ut och ger alla vi möter ett leende och ett hej! Det tycker jag låter superduper amigos! :D♥

•

•

•

•

•

•

•

Känn musiken i ditt hjärta och släpp ut det i dina vener

Korsning!

Här sitter jag ännu en kväll lika trött som en död fisk som inte kan röra en fena. mohaha där var jag vitsig! Detta mörkret tar kål på mig och inte blir det lättare när man måste vara pigg och göra läxor hit och läxor dit. Och det blir absolut inte bättre när man känner glögg lukten sprida sig i huset och hela familjen samlar sig i soffan (där för övrigt gamla familje filmer finns tillgängliga, det är ett väldans tjat om filmerna tycker jag, sorry!) Nu ropar dom på mig också! Oh my lord, vad kommer hända med mitt läxarbete nu? Jag slits i mellan, as usual. Och jag väljer den lätta vägen, jag kör på ända till det inte håller längre. ojsan svojsan vad läxläsning kan spegla problem.

Hej alla fina!

Jag vill inleda detta inlägg med att säga att era kommentarer värmer och sätter ett leende på min läppar. Sedan vill jag avsluta detta inlägg med att dela med mig av en otroligt bra låt.  Den har föjt med mig hela dagen. Den ger en sån där låtsas-ledsen känsla. Man blir ledsen på låtsas och det är så skönt att få känna så ibland. Lyssna och njut lovelys!

Nu är hjärnan igång igen. Den går på högvarv och den går inte att stoppa. Trots att jag tvingar jag att le och intala mig själv att det bara är jag i ett nötskal som inbillar mig. Det finns där under ytan, hela tiden. Jag skrattar, låtsas, vill inte inse fakta. Fast finns det någon fakta att inse? Eller är det bara jag som får för mig? Jag som ser dom små signalerna som kanske inte är dom signaler jag tror det är. Tankarna går igenom mitt huvud varje dag. Nu händer det så ofta att jag inte lägger märke till det. Om jag ändå kunde vara som henne. Vad gör jag som blir fel? Varför väljer hon henne istället för mig? Det är så här i alla mina olika "sällskap" . Nu ser jag en röd tråd. Det är samma problem för mig över allt. Varför kan jag inte bara lita på mig själv? Varför känner jag mig inte trygg i mig själv i dom här lägena? Om jag litar på mig själv och slappnar av, kommer nog mina stenar lämna mina axlar. Men vägen dit är nog tyvärr lång. Det har gått år, men det känns som att jag inte rört mig millimeter från fläcken. Alla andra har det så lätt när det gäller det här. I promise, I try every day! but still.

Eller så är det bara jag som inbillar mig. Om jag skulle få se det från de här människornas vinklar kanske jag skulle se en annan än vad jag tror dom ser. Det är det här jag försöker få in i min hjärna. Att det inte finns ett problem. Att jag skapar problemet själv och gör det bara jobbigt för mig själv. Det går nästan. Jag klättar nästan ända upp till toppen, men sen kommer tanken, problemet existerar, och jag faller platt som en pankaka ner igen.

Det är tur jag har människor runt omkring mig som jag inte tvivlar på ett dugg, ni är underbara och ni anar inte hur mycket ni betyder! Alla skratt, alla leenden, allting som bekräftar, ni är kärlek!♥

Jag kommer läsa tusen gånger om och ändå inte förstå. Det är till mig. Ni anar inte glädjen jag kände när jag läste! Awesomeness peolpe!:D Gör ni någor gott får ni gott tillbaka. Karma människor!

Peace and love!♥

Hej alla busungar!

Det har hänt något konstigt. Det är något som inte stämmer med mig kära vänner. Jag är absolut inget fan av fotboll och tycker de flesta stora spelarna framstår som patetiska lyxlirare. (Ursäkta mig om någon tycker motsatsen men vi får faktiskt tycka till om saker i detta landet.) Mormors man fick boken "Jag är Zlatan Ibrahimovic" i fars dag present. Jag skulle bara kolla på den lite snabbt. Hörde ni? Bara kolla lite snabbt! hmm, varför inte läsa lite också? Varför inte läsa en sida till..? Varför kan jag inte sluta läsa!?

Jag är helt fast. Så nu ska jag låna boken till på tisdag. Men jag fattar det inte. Antingen är boken väldigt bra skriven eller så har jag alltid funderat över hans liv (högst o troligt!) eller så har jag fått någon plötslig sjukdom!

gaaa, måste fortsätta läsa!

Hejdå!

Det går inte att förklara. Det är så mycket i mitt huvud just nu. Det är så mycket som vill ut. Jag vill kartlägga allt ihop och komma fram till ett bra resultat. När jag tänker tillbaka på gårdagen går det inte ihop. Ingenting är så som jag vill att det ska vara. Jag vill vara glad. Jag vill skriva " gaaa det var för jädrans roligt igår! Ulrik var jätte bra och jag skrek så mycket att jag har ont i halsen!" Fast det blir ju fel. Det var verkligen så. Jag skrek så jag fick ont i halsen. Han var jätte bra. Det jag ju så bra. Det var ju det. Men det går inte. Jag kan inte vara glad. Min hjärna går på högvarv. Jag kan inte få ut allt ur huvudet. Egentligen hade jag klarat av allting om det inte hade hänt på samma dag. Om jag hade fått möjlighet att sära på en bra dag och en dålig dag. Inte blanda ihop allting till en anda kaos dag. Jag vet inte varför jag skriver det här. Ni får klicka er vidare till nästa sida. Jag kanske hoppas innerst inne att jag får allt kartlagt om jag skriver ut det här. Jag vet inte. Nu vet jag inte vad jag ska skriva mer. Jag har suttit här länge nu och har fortfarande inte klickat på spara och publicera knappen. Jag hoppas det händer något oväntat snart som gör att min hjärna får en paus. Jag hoppas jag kommer kunna tänka på gårdagen så som jag vill tänka på den. Att jag ska bli glad när jag tänker på konserten utan att jag får andra tankar ivägen. Hoppas,hoppas,hoppas!

Nu får ni ha en bra dag och jag lovar att inte skriva något om det här mer!

Det är precis så jag känner just nu. Vill inte sova. Vill spola tillbaka tiden några timmar. Orkar inte ta några beslut. Vill kunna sova hur länge jag vill imorgon men nej. Konfa börjar klockan nio! Får ont i huvudet av alla tankar som far omkring. Tiden går. Jag vet att jag måste gå upp nu. Gå och lägga mig. Men vart kommer den här dagen ta vägen då? Jag vill känna att den här dagen är något att minnas. Jag vill känna lycka. Men nej. All kraft är borta. Den här dagen kommer inte bli det minne jag ville att det skulle bli. Just nu lyser inget upp min värld. FML!

Livet är en enda lång berg och dal bana. Det har jag fått smak på idag. Hela denna dagen har vart en enda berg och dal bana. Allt gick uppåt. Jag kände lyckan sprida sig och jag kände mig som den lyckligaste människan på jorden. En fantastisk konsert med Ulrik Munther. Skratten. Musiken.  Att jag vågade gå fram till Hanna och säga allt det där som jag velat säga. Om hennes blogg, hennes texter och bilder.Jag kände mig modig. Det händer inte så ofta i livet. Ännu ett lyckorus när hennes ögon sken upp av hennes lycka av att jag hade vågat. Allt var underbart. Jag tänkte på hur jag skulle förklara allt i denna rutan. Så att ni skulle förstå. Jag skulle bara ge henne mat.

Där kom den branta nedförsbacken. All lycka försvann. Allt åkte nerför backen. Jag vågade inte titta. Var rädd för vad jag skulle hitta. Vad jag skulle få se. Var rädd för att bli ledsen. Ville inte gråta. Inta idag. Inte nu. Jag är inte berredd på detta. Fast ändå är jag det. Det känns fel att känna så. Där låg hon. Livsläng: 5-7 år. Fel. Livsläng: 0-4 år. Varför? Jag känner det jag vet att jag inte ska känna. Skuld. Vad gjorde jag? Jag vill klappa din lilla mjuka kropp igen. Se dig skutta. Aldrig mer. Jag vet.

Fast än detta är mina känslor ett enda stort virr varr just nu. Jag ligger på nivån mellan nerförsbacke och uppförsbacke. Lyckan finns fortfarande där. Kvällens lycka finns kvar. Fast det ligger ett svagt ledset skynke över. Det går inte ihop.

Jag antar det jag ville säga med den här texten var...

Tjofräs!

Jag kom hem från utförsäljningen för some minutes ago. Jag fick med mig hem ett par snygga stövlar! (denna gången vet ni vad jag menar med snygga stövlar). Dock var fanns dom bara i svart i min storlek. Förbaskat att jag ska ha så stora fötter, å andra sidan, har man stora fötter står man stadigt på jorden, right?! Jag är nämligen lite av en sån person som helst undviker svart. Det går för sig med lite svart här och där och kanske ibland helt svarta kläder med något coolt läppstift. Men annars ska det vara färg! Eller åtminstone vitt med färg detaljer! Färger borde användas mer enligt mig, det liksom livar upp vardagen! Om jag ser en grupp människor som har svart och grått på sig en mörk höstdag blir jag inte gladare precis... Men däremot om jag ser en grupp människor med olika färger på sig lockar det nog fram ett inre leende. Jag tror vi alla känner så inombords. Det är bara det att vi inte vågar. Vill liksom smälta in i mängden, vill inte vara den som sticker ut. Jag tar dom svarta leggingsen för svart är ju alltid snyggt. Eller..? Är svart verkligen alltid det snyggaste? I don't think so people! Nej, jag tycker vi borde liva upp vardagen mycket mer och ta på oss lite färger! Wiihoo Heja oss!:D

Peace out!♥

Hoppsan...

alla underbara människor! Har ni en sålänge haft en bra dag?Jag brukar aldrig fråga er frågor så passa på nu! Eller är det bara en vanlig rutin vardag? En dag så där mitt i veckan som inte gör ett minnesmärke efter sig. En dag som alla andra 7 dagar i veckan. Det är inget speciellt som händer. Något roligt skrattanfall i skolan kanske, och bara en läxa att göra. En onsdag som alla andra onsdagar och det finns inte en chans i världen att du kommer i håg just denna onsdagen.

Det är just så jag känner. Allting bara rullar på som vanligt. Det är måndag. Jobbiga mornar. Skolan. Hem och göra läxor. Kanske träffa en kompis. Det är helg. Som dessutom alltid har en tidens att ta slut för fort. Sen är det måndag igen. Så håller det på. Jag vill ha en paus knapp. Jag vill kunna stanna tiden när det är som roligast. Dom sekunderna då jag bara älskar livet, mitt liv. Då jag är stolt för den jag är och över det jag presterar.

Om en paus knapp är för mycket begärt önskar jag mig ett ögonblicks-album. Där kan jag stoppa in mina stunder som i ett fotoalbum. Jag kan när jag vill ta upp den och minnas tillbaka. Njuta av livet och påminna mig om allt roligt och underbart jag får uppleva. Det skulle vara helt jätte, väldigt superduper riktigt värdefullt och roligt att ha.

Tänk dagarna eller stunderna då du mår rent ut av skitdåligt inombords. Då du känner dig som en ful, värdelös varelse som är till endast för att fylla ut utrymmet på jorden. Då skulle ett ögonblicks- album vara som en räddare i nöden. Att få se sig själv må bra och påminna sig själv att jag faktiskt har en del på jorden. Att jag är bra som den jag är och är alldelles unik.

Det kan väl inte vara förmycket bergärt? En sån här vanlig onsdag som ändå snart är slut och övergår till en torsdag.

Tjena!

•

Nu känner jag mig som trötter bland dom sju små dvärgarna. Mina fingrar vill inte sammarbeta och ryggen längtar efter att få kura ihop sig framför tv:n. Det ska den få göra om en kvart. Då börjar nämligen Svenska Hollywood fruar! Jag går faktiskt ett litet lyckorus genom kroppen när jag tänker på det. Ännu en gång bevisas det att det är dom små sakerna i vardagen som gör dagen. Många skulle säga " men gud, vilket liv du har, är svenska hollywood fruar en av dina höjdpunkter på dagen?!" och ja. Det får vara så. Bara det gör dig glad. Oavsett om det är Svenska hollywood fruar eller att få köpa den där väskan, så är det bra. Som sagt, just if it makes you happy!:D

•

Så nu ska trötter dra sig mot biostolarna och skratta sig glad!♥

Tjenare!

Jag är barnsligt sprallig inför morgondagen! Helgen kommer bli funny,funny,funny:D Varje år när katalogen kommer hem till brevlådan har man tänkt "tänk om våran skola skulle få göra den!" Att det nu är så. Att det till och med kommer att vara jag och mina kompisar. Det är så roligt! Detta kommer va ett litet minne från denna tiden. Vi hoppas på att så många som möjligt ska komma ihåg. Det är vad vi vill. Galenskap står därför på shemat imorgon!

Jag kan inte göra annat än att längta efter denna galna helg som väntar!

WARNING! watch up for me and my girls tomorrow!

Pussar och kramar!♥

Hej igen

Efter cirkus 1 månad utan att ha bloggat. Utan att överhuvudtaget loggat in på denna sidan. Så måste jag erkänna att det kryper lite smått i fingrarna. Igår bara det kryllade av ord i huvudet som ville komma ner i fingrarna och ut över skärmen. Men, nej. Så blev det inte. Då fingrarna var tvungna att göra annat ( två matte sidor t.ex.) blev det inget av det. Idag däremot. Idag ska bli det första inlägget på 1 månad.

Efter en, för ovanlighetens skull, rolig idrotts lektion, ska jag ta  och göra iordning mig för andra drama lektionen denna terminen!  Eftersom våran lärare ( eller dramapsykolog som det heter på lite finare svenska) ska få barn snart har vi fått en ny. Jag var i Kroatien förra veckan så detta blir första gången jag träffar honom. Ja, det är en han. Det tycker jag ska bli väldigt roligt då vi är endast tjejer i gruppen. Det blir lite omväxling, eller så. haha!

Nu ska jag hejda mitt skrivande så att ni inte tråkas ut allt för mycket! ;)

Vi ses när det kryper i fingrarna igen! ;)

♥

Som ni säkert vet vid det här laget har det sprängts en bomb i Oslo och flera ungdomar på ett läger har dödats. Detta av en och samma man. Jag tycker det är så hemskt! Det gör ont när jag tänker på hur det måste kännas för dom ungdomar som såg sina vänner dödas, hur det känns för föräldrar och anhöriga... usch!

Jag läste på Blondinbellas blogg och hon hade länkat till den här bloggen.

Jag lider med Norge♥

Igår var det nära att jag inte skulle få se mitt nya linne något mera. Jag hittade inte H&M påsen någonstans. Jag sprang runt som en dåre i huset klockan halv tolv på kvällen och letade. Jag hade inte sett den hos Ellen så det enda alternativet som fanns kvar var, bussen. Hade jag vart så korkad och glömt den på bussen? Jag skickade ett sms för säkerhets skull till Ellen och frågade. Hon skrev att hon inte hade sett den. Nu var jag övertygad om att jag glömt den på bussen. Men en liten stund senare fick jag ett till sms av Ellen, denna gången stod dom fina orden " jag hittade den i vardagsrummet"

Gissa om jag blev glad!

Om en liten stund ska jag springa över till Ellen och hämta mitt älskade linne♥