Mannen med läderbollen.

Den här pjäsen/föreställningen var väldigt sorglig. Jag har lite svårt för sån teater som bara är sorg,sorg,dramatik,dramatik. Jag tror den uppskattas mer av vuxna. Scenografin var däremot väldigt häftig! Den utspelas ju i vita munken vilket ger den perfekta stämningen.

Lille prins Gustaf är bara 5 år år då han kidnappas. Genom underjordiska gångar på slottet Tre kronor förs han mot en säker död på botten av Stockholms ström. Året är 1573, hans pappa Erik IV är fängslad men utgör fortfarande ett hot och adeln är i strid med Erik. Den galne kungens tronarvinge, Prins Gustaf, vill man skaffa undan. Sven Månsson, får den otacksamma uppgiften att kidnappa prins Gustaf. Sven är själv bara nyss vuxen, en yngling som lämnat landsbygden för storstaden Stockholm. Försent upptäcker han vad han är i färd med att utföra: en handling han inte vill. Rädd för de starkare vuxna soldaterna och lockad av pengar utför han en handling som strider mot allt han tror på.

Genom ett personligt öde och ett rikt dramatiskt, poetiskt språk i Ingegerd Monthans starka berättelse får vi lära känna den unge soldaten och båtsmannen, Sven Månsson. Det är lätt att bli en i en mobben – en medlöpare utan att man egentligen velat. Vi känner igen oss trots alla olikheter i den inre våndan och kvalen Sven Månsson genomlider – att ha valt fel och så gärna önskat det ogjort. Hur drar man sig ur när man tror det är för sent? Och hur ska man leva sitt liv när man gjort något oförlåtligt? Baserat på en sann historia.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0